Vardagen kommer ikapp
Fan vilken tomhet när man kommer hem. Det är konstigt vad fort man kan vänja sig vid saker. Nu känns det mest.. dystert. jag vet att jag inte har något att deppa över men det känns som verkligheten har hunnit ikapp mig nu. Snart är jobbet över, plugga igen :s Vara ifrån dig. Jag gillar det inte..
Jag önskar jag hade en heltidssyssla nu i höst, visst jag ska träna o allt sånt men jag känner mig fan dålig när jag inte jobbar eller pluggar mer. Jag är ändå 21 det är dags att ta tag i sin framtid nu och se till att det blir något vettigt av den.
Jag skulle vilja flytta till Halmstad, jag skulle vilja få ett jobb där, flytta dit ochn jobba massor, träna massor, söka polishögskolan i januari och så påbörja den 2 år långa utbildningen. En nystart i Halmstad med dig och en helt ny värd utan allt detta. Jag saknade Västervik när jag var långt borta down under men ändå, jag skulle behöva flytta någon annanstans.
Jag har funderat på o utbilda mig till ordningsvakt. Kan alltid vara bra med den utbildningen. Aja, får tänka över det.
Jag tänker göra allt det jag känner för att göra man kan inte vara rädd att misslyckas då kan man aldrig vinna heller.
Och Viktor, det är en människa jag finner mer och mer svårt att leva utan. Kanske tror man att en vecka skulle stilla behovet men det gör det jobbigt att leva själv igen. Det känns som en stor tomhet, klart att den där kittlande lyckan när man träffar honom för första gången på ett tag är värd alla jobbiga ensamhetsnätter men det är svårt att vara så fäst vid honom. Han är mannen i mitt liv. Med en blick och ett leende som kan göra mig galen av kärlek.
Jag är ändå en väldigt lyckligt lottad människa jag borde inte känna den ångest jag känner i detta nu..
Jag önskar jag hade en heltidssyssla nu i höst, visst jag ska träna o allt sånt men jag känner mig fan dålig när jag inte jobbar eller pluggar mer. Jag är ändå 21 det är dags att ta tag i sin framtid nu och se till att det blir något vettigt av den.
Jag skulle vilja flytta till Halmstad, jag skulle vilja få ett jobb där, flytta dit ochn jobba massor, träna massor, söka polishögskolan i januari och så påbörja den 2 år långa utbildningen. En nystart i Halmstad med dig och en helt ny värd utan allt detta. Jag saknade Västervik när jag var långt borta down under men ändå, jag skulle behöva flytta någon annanstans.
Jag har funderat på o utbilda mig till ordningsvakt. Kan alltid vara bra med den utbildningen. Aja, får tänka över det.
Jag tänker göra allt det jag känner för att göra man kan inte vara rädd att misslyckas då kan man aldrig vinna heller.
Och Viktor, det är en människa jag finner mer och mer svårt att leva utan. Kanske tror man att en vecka skulle stilla behovet men det gör det jobbigt att leva själv igen. Det känns som en stor tomhet, klart att den där kittlande lyckan när man träffar honom för första gången på ett tag är värd alla jobbiga ensamhetsnätter men det är svårt att vara så fäst vid honom. Han är mannen i mitt liv. Med en blick och ett leende som kan göra mig galen av kärlek.
Jag är ändå en väldigt lyckligt lottad människa jag borde inte känna den ångest jag känner i detta nu..
