Lejonqvist's blogg

Idag var en av de roligaste dagarna i lumpen någonsin!
idag o stridsskjutningen i marma.
Vi åkte bil ut til Sätra som är en anläggning gjord för sib (dvs strid  bebyggelse). Det är som en hel stad man kan träna i.
Vädret var underbart, strålande sol och lagom varmt med lite fläktande vindar.

 När vi anlände var det inte våra befäl utan Löjtnant Klar från första pluton som tog emot oss. Han är lite av en expert på närkammp, strid o allt sånt.
Till skillnad från våra befäl som mestspecialiserat sig på ridning o exercisbiten.

Våran övning var art vi skulle försvara en byggnad från en attack.
Löjtnanten målade upp ett scenario om att vi var i Afghanistan på utlandtjänst och nu skulle försvara byggnaden för allt vad vi var värda.
Först tog vi eldställning på nedervåningen, jag o Larsson längst ut på högerflanken. sen hade vi en växelvis eldställning uppe på taket som vi sprang till efter ett tag.

Innan vi började med genomförandet gick vi in med Löjtnaten i ett rum i byggnaden o laddade vapnen o sen började han sitt peptalk för att få oss i rätt krigarstämning.
Hans bil spelade hög musik som lät afghansk utanför och sen kom kommandot "Ladda!"

"Andas in och blunda, tänk dig att du är i Afghanisan. Känn hur du står på marken, känn ditt vapen. Du är inte nu längre en ensam individ utan en gruppmedlem, en krigare."

Det kändes riktigt häfigt när vi sprang upp för trappan och började vår eldgivning. Adrenalinet pumpade..

Löjtnant Klar är nog det bästa befälet vi har haft, iaf när det gäller strid. Han ska på utlandstjänst snart.
Vi hann med två genomföranden under dagen. När de andra grupperna körde fick vi inte vänteläge lite längre bort (alltså sola o ha det hur gutt som helst!).
Där satt man med solen  ansiktet, lutade sig mot ett staket o hörde skotten och musiken bakgrunden. Livet kan vara bra härligt ibland.

   

Jaha nu var man återigen hemma i lilla trygga Västervik då. Måste medge att det känns otroligt skönt att få komma hem o ta det lugnt igen. Det har varit två roliga men väldigt jobbiga veckor.

Vi åkte på tisdagen ut till Gävle Marmaläger, stället där vi för ca 11 veckor sedan gjorde Baskerprovet. Det innebar några inte allt för trevliga flashbacks när vi svängde in på den lilla grusvägen med skylten "Marma läger" på.
En vecka i tält väntade oss, det visste vi. Men så mycket mer vad som skulle hända hade vi ingen aning om :)

När vi klev ur bussen haglade o blåste det. På väderrapporterna hade dom sagt att de skulle bli snö hela veckan, men det ville vi inte riktigt tro på. När vi klev ur bussen började man ändå inse faktum: Stockholmsvädret med sol o fågelkvitter existerade inte uppe i Gävle. Väl ute ur bussen fick vi sätta oss ute i skogen i igelkottsformering o vänta på att alla containrar med våra tält etc skulle komma. Det var jävligt kallt o för att inte stelna till allt för mkt så började 3e grupp med combat-dansen, som går ut på att man böjer sig upp o ner, sticker ut huvudet framåt o gör i stort sätt allt för att bli varm.. samtidgt som man säger "combat".. allt är egentligen satir på herr Löjtnant Mårtenssons rörelser o uttalanden. Mannens intressen är seriöst att frysa och fysa. Intressanta intressen, men så har han varit fjälljägare uppe i Arvidsjaour också. Hur som helst var det kul o vi blev varma!
När containerna kom var det mycket som skulle bäras bort till förläggningsplatsen..tält, spadar, dunkar, packning, cammonät, you name it..

Sen var det dags att resa tälten, bygga skydd för trossarna (vilket jag o Larrson gjorde), fixa ruska lång o kort o lite annat innan vi fick ledigt för kvällen. Det var en ritkgit skön första kväll i tältet, vi slutade tidigt o dessutom fick vi godis av befälen. Tänka sig hur snälla dom kan vara ibland! Trolitvis var det för att vi skulle vara på ett glatt humör när alla övningarna skulle påbörjas ;)
Det var ganska lyxigt nu jämfört med tidigare gånger vi varit ute i fält. Vi hade el i tälten så vi kunde ha vanlig lampa istället för fotogen, det fanns dusch, toa och vi SLAPP grönpåsen. Halleluljah!
Tänka sig att vanlig mat är billigare än grönpåse.. den där äckliga geggan kostar över 100kr/påsen.

Jag vaknade på tisdagmorgonen o märkte till min stora besvikelse att det hade snöat som fan.. det var ca 1 dm snö utanför tältet. Det fanns en fördel - vi fick använde snöstället. Men annars innebar det mest att det blev mer omständigt.
Vi marschade på 5 km bort till ett övningsfällt där vi fick lära oss tre-stegs-principen. Alltså du ser en fiende - skjuter två skott, ner i knästående - två skott, liggande - två skott. Kort förklarat!
Vi övade både torrt och med skarp ammunition. Det var kul men ganska svårt att ta sig på ett smidigt sätt mellan de olika ställningarna. Efter en hel dags krypande i skogen o med ca 3 spärckta läppar o en tand som följd (dock inte på mig!) var det dags att marschera hem igen. Det är inte så kul o marschera.. inte kul alls faktiskt. Det är svettigt o gör ont. Speciellt nu när vi ska bära på pansarskott och karbin utöver stridspackning, Ak5an, splitterväst o skyddsväst. Jag undrar hur mkt man bär sammanlagt..




Torsdagen var en stor dag - för då skulle vi få lära oss skjuta med ett nytt vapen, nämligen karbin!
Detta fina gamla skjutvapen som användes redan på 1800-talet med en kolv gjort i trä och manuellt omladdningssystem. Det är karbinen vi använder under de beridna högvakterna.
Så hur var den då o skjuta med? Ganksa annorlunda i jämförelese med Ak5an skulle jag vilja säga.. dels är det mer rekyl, man får sig en rejäl snyting i axeln bland ;), den låter betydligt högre när man skjuter, patronerna är större (alltså coolare hehe) och sen det här med att man får ladda om efter varje skott själv. Sammanfattningsvis skulle man väl kunna säga att det är ett roligare vapen att hålla på med! Vi hade första en teorigenomgång på förmiddagen om hur man tar i sär o sätter ihop, skjutregler, säkerhetsbestämmelser o allt sånt där man måste veta, innan vi på eftermiddagen marscherade bort till Björnmossen o började skjuta PEK.
Precis som med Ak5an fick vi börja liggande med stöd o sedan avancera till mer komplicerade ställningar.
Det tog ett tag innan man kom på hur man skulle ligga, hålla osv för o få bästa resultat framme på tavlan.



Bakomövningen hade vi med Sergeant Lundström o den var också riktigt kul!
Vi byggde på trestegsprincipövningen. Man framryckte i skogen stridsparsvis längs ett stråk o när man såg en gubbe skulle man informera sin strisparskamrat o sedan framrycka ansatsvis bakåt. Jag o Larsson gjorde det hela rätt bra skulle jag tro! Dom som hade roligast var nog Nordström o Luiga.. 3e grupps KSP-skyttar. Dom slängde sig gjorde kullerbyttor bakom snöhögar och kastade snöbollshandgranater haha..





Fredagen var en bra dag, det visste vi direkt när Fänriken på morognuppställningen sa: idag ska vi ha kul!
Med kul menades skjuta, skjuta o så skjuta lite till. Vi fick dessutom åka bil till övningsplatsen. Lyxigt skönt o man var inte genomblöt o trött när man kom fram utan kunde ge 100% på övningen.
Vi skulle jobba gruppvis och bekämpa fientliga soldater som kom med ett pansarfordonfrån ett fält.
Vi bevakningsmän fick prova på att skjuta 20mm pansarskott.. Riktigt häftigt!
Så först intog vi eldställningar, sedan kröp pansarskottsskyttarna upp på vallen (2st) o sköt ner pansarfordonet, sen öpnnade resterande soldater i gruppen eld med Ak5or och Ksb. Vi pansarskottskyttar bytte då vapen till Ak5an. Vi sköt upp 4 fulla magasin var + Ksb så då kanske det är förståeligt att man knappt hörde målangivelser från de andra soldaterna för att det lät så mkt! Efter ca 10 min drog sig fienderna till vänster och vi fick omgruppera till en annan eldställning.. då kastade befälen ut en rökbomb också så vi såg ingenting knappt.. iallafall inte jag som var långt ut på flanken. Det blev lite mer krigsstämmning med all rök :D Borta på andra vallen sköt vi också som fan tills Kapten Lazarevic order "fiende bekämpad" kom.
Vilken adrenalinkick denna övning gav! Sjukt kul.. ak5an brann nästan efteråt.. och jag hade fått skjuta pansar skott :D



På lördagen skulle vi fortsätta med karbin pek.. jag kom till stående innan det var dags att byta o göra bakomövning istället. Den hade vi med Segeant Järvström från 4e pluton. Han är inte så rolig tycker jag. Våra sergeanter e så himla mkt bättre. Övningen var iaf att vi skulle framfrycka stridsparsvis i skogen tills vi såg fiender, öppna eld mot denne o sedan rycka tillbaka växelvis bakåt. Vi gjorde övingen torrt och med lös ammunition.
Vår rätt svårt faktiskt, skogen var så tät och snårig o sen är det lätt att man missar o gå i 2:1 förhållande som stridspar. På kvällen grillade vi korv o dunkade musik i transiten, det fick vi skit för sen. haha.. men det var en kul kväll!


Söndagen var dagen vi alla hade väntat på, nu skulle vi packa ihop allt och äntligen få åka hem till Kungsängen!
Trots att det var ritkgit kul o få skjuta så mkt och att vi hade det mysigt i tältet så räknade man ner dagarna, timmarna o minutrarna tills man skulle få återse en riktig säng, god mat o alla bekvämligheter som man har på kasern. Som alla andra dagar den här veckan var det skitväder när vi vaknade, det regnade o blåste o var bara allmänt jättekallt. Men det brydde jag mig inte så mkt om.. vi skulle ju få komma hem så vad gör det om livet pissar på en in i det sista?
Väll hemma på Kungsängen igen var det vård som väntade innan man fick krypa ner o sova en hel natt utan att behöva gå upp o sitta eldpost o patrullera mitt i sömnen.



Den här fältveckan har betytt ganskla mycket.. både för mig själv och för alla oss i tredje grupp skulle jag tro. Jag känner mig mer säker i mitt fältvistande, vet hur det ska gå till och hur man undviker att saker ska skita sig. Jag har utvecklats väldigt mycket när det gäller att skjuta, dels provat 2 nya vapen och dessutom lärt mig mer om stridsskjutningar med ak5an. I stället för en civil person som klätt ut sig i militärkläder är jag nog en soldat nu trotsallt...

För våran grupp har det gjort otroligt mkt för sammanhållningen med den här veckan. Det har varit skitväder, det har varit åt helvete för mycket marscher (över 3 mil sammanlagt) ,med åt helvete för mkt packning.. men det är just DET som har gjort att vi har kommit varandra närmare.. iallafall är det vad jag tror. Varje kväll i tältet har vi suttit o snackat framför kaminen, skojat, skrattat och en gång slog det mig: de här männiksorna kände jag inte för ett halvår sedan. Det är det som är så konstigt.. dom är nästan som min familj nu. De jag gick tre år på gymnasiet med känner mig inte ens hälten så bra som mina vänner i gruppen. Vi har klarat så mycket tillsammans och framförallt gjort så många annorlunda saker ihop.. Jag vet var jag har dom o iaf 95% av gruppen litar jag på till 100%. Vi är väldigt olika måste medges, jag tror min grupp har de mest spridda personligheterna av alla på plutonen, starka individer liksom.. som alla vill göra sin röst hörd, o visst har vi haft rätt mkt tjafs. Men nu är det som att vi jobbar med varandra på ett annat sätt än tidigare. Sista maschen hem hade vi en tävling om vilken grupp som kom snabbast fram. Istället för att gå på 1½ timma gick vi på 40 min. Vi sjöng hela vägen o peppade varandra. Vi var minst folk av alla grupper o vi hade 4 pansarskott o bära på, trots det gick vi på kortast tid. Kanske är vi flamsigast, men 3e grupp kan om vi vill!
Sista kvällen satt vi o drev med de halvt efterblivna gubbarna på centralstationen som sitter o säger "bingolotter, bingolotter, måndadsfinalen" om o om igen och då mitt i allt asgarv utbrast Persic med sin lite smått bonniga dialekt : "Faan vad jag kommer sakna er sen alltså!". Det är ett sånt ögonblick jag kommer minnas från lumpen hela livet tror jag.
För precis så är det. Jag kommer sakna er Larsson, Karlsson, Luiga, Nordstrlöm, Nilsson, Noventa, Persic, Kerro, Karadaghi, Lantz o Norén. Vi längtar alla efter muck, så även jag, men samtidigt vill jag inte att dagen när vi ska skiljas åt ska komma.

Tack för en bra genomförd fältvecka och för att ni är dom ni är!

/ Soldat 336 Lejonqvist