Baskerprovet - fortsättning
(..obs, läs de andra inlägget först)
Baskercermoni
Efter ca en timma när vi hade vilat nere i igelkottförsvar med de andra grupperna o väntat in 4:e pluton var det dags att ta på sig fältmössan och återigen gå upp för backen. Den här gången gick det väldigt mycket lättare än vad det gjorde ca 6 timmar tidigare när allt bara kändes hopplöst.
Vi kom upp och där stod Major Ola Areschoug och ett annat befäl som höll i en fana med Livgardets symbol.
Vi skulle ha baskercermoni!
Han berättade att vi hade haft ca 60 timmars baskerprov och av dem hade vi fått 6 h sömn. Vi hade gått 40 km och fått bevisa vad vi hade lärt oss av all den utbildning vi fått under dessa tre månaders GSU. Vi har fått bevisat för oss själv vad en människa faktiskt kan klara av, och han sa att han var mycket nöjd och stolt över oss soldater.
Kommandot som man hade väntat på så länge kom:
"Fältmössa av - Basker på!"
Jag säger bara en sak: gåshud.
Alla befäl gick runt till oss o tog i hand och sa grattis. Löjtnantens kommentar till Karlsson var ganska rolig.. "Du vet Karlsson, det är aldrig för sent att ge upp".
Bussen åkte nu äntligen hem till K1. Hem ljuva hem! Vi fick maaat.. kycklingsallad och mackor.. så gott det var. Synd bara att man inte fick i sig något knappt. Men det spelade ingen roll.. man var så lycklig ändå. Katenen kom och pratade med oss och han berömde oss för hur mcket vi hade kämpat. Han tyckte vi hade väldigt bra stridvärde när vi kom tillbaka och att vi borde fått vara ute över helgen opckså för att bli nertryckta i skorna ännu mer. Som tur var blev det inte så!
Vi fick städa av våra städområden och vårda utrustning och sen var det dags att åka hem. Hem till min säng, god mat och all LYX :D
Såhär efter baskerprovet kan man inte säga att man går oberörd. Det känns som att man har fått ganska mycket insikt om livet. Det finns en sak som är säker, man ser saker ur ett annat perspektiv.
Allt man har.. människor som älskar en, tak över huvudet, man får mat och man får sova. Baskerprovet är en sån extrem upplevelse och klarar jag det känns det som jag kan klara av det mesta. Små skitproblem som man hade tidigare när man gick i skolan känns så futtiga..
Vi hade inget förutom varandra, och det gör att man lär sig uppskatta vänskap jävligt mycket.. Vi hatade nog varandra stundtals också men men 99% av tiden tycker jag vi jobbade skitbra tillsammans. Noventa var tvungen att avbryta efter ca 24 timmar men han har svåra problem med sin rygg och det gick ju helt enkelt inte.
Skulle vi genomföra den där strapatsen enskilt hade det aldrig gått.. men är man 13 personer som kan stötta o ch pusha varandra så klarar man så mycket mer. Det finns allt någon som är jätte trött, pch någon som är pigg för stunden.. då får man hjälpa den som inte orkar just då. Man lär sig sammarbeta.. det är enda sättet för att få det att funka. Larsson och jag turades om ganska mycket o va den som pusha och den va nere.. tur det så fanns de alltid någon som drev på. Han fanns där för mig i den där sista branta backen.. det glömmer jag aldrig.
Vissa som läser det här kanske tycker att de som vill göra lumpen och därmed även baskerprovet frivilligt är lite smått dumma i huvudet. Visst, de här dagarna har inte varit speciellt roliga, men jag måste erkänna: baskerprovet är nog både det värsta och det absolut bästa jag har gjort i hela mitt liv.
Baskercermoni
Efter ca en timma när vi hade vilat nere i igelkottförsvar med de andra grupperna o väntat in 4:e pluton var det dags att ta på sig fältmössan och återigen gå upp för backen. Den här gången gick det väldigt mycket lättare än vad det gjorde ca 6 timmar tidigare när allt bara kändes hopplöst.
Vi kom upp och där stod Major Ola Areschoug och ett annat befäl som höll i en fana med Livgardets symbol.
Vi skulle ha baskercermoni!
Han berättade att vi hade haft ca 60 timmars baskerprov och av dem hade vi fått 6 h sömn. Vi hade gått 40 km och fått bevisa vad vi hade lärt oss av all den utbildning vi fått under dessa tre månaders GSU. Vi har fått bevisat för oss själv vad en människa faktiskt kan klara av, och han sa att han var mycket nöjd och stolt över oss soldater.
Kommandot som man hade väntat på så länge kom:
"Fältmössa av - Basker på!"
Jag säger bara en sak: gåshud.
Alla befäl gick runt till oss o tog i hand och sa grattis. Löjtnantens kommentar till Karlsson var ganska rolig.. "Du vet Karlsson, det är aldrig för sent att ge upp".
Bussen åkte nu äntligen hem till K1. Hem ljuva hem! Vi fick maaat.. kycklingsallad och mackor.. så gott det var. Synd bara att man inte fick i sig något knappt. Men det spelade ingen roll.. man var så lycklig ändå. Katenen kom och pratade med oss och han berömde oss för hur mcket vi hade kämpat. Han tyckte vi hade väldigt bra stridvärde när vi kom tillbaka och att vi borde fått vara ute över helgen opckså för att bli nertryckta i skorna ännu mer. Som tur var blev det inte så!
Vi fick städa av våra städområden och vårda utrustning och sen var det dags att åka hem. Hem till min säng, god mat och all LYX :D
Såhär efter baskerprovet kan man inte säga att man går oberörd. Det känns som att man har fått ganska mycket insikt om livet. Det finns en sak som är säker, man ser saker ur ett annat perspektiv.
Allt man har.. människor som älskar en, tak över huvudet, man får mat och man får sova. Baskerprovet är en sån extrem upplevelse och klarar jag det känns det som jag kan klara av det mesta. Små skitproblem som man hade tidigare när man gick i skolan känns så futtiga..
Vi hade inget förutom varandra, och det gör att man lär sig uppskatta vänskap jävligt mycket.. Vi hatade nog varandra stundtals också men men 99% av tiden tycker jag vi jobbade skitbra tillsammans. Noventa var tvungen att avbryta efter ca 24 timmar men han har svåra problem med sin rygg och det gick ju helt enkelt inte.
Skulle vi genomföra den där strapatsen enskilt hade det aldrig gått.. men är man 13 personer som kan stötta o ch pusha varandra så klarar man så mycket mer. Det finns allt någon som är jätte trött, pch någon som är pigg för stunden.. då får man hjälpa den som inte orkar just då. Man lär sig sammarbeta.. det är enda sättet för att få det att funka. Larsson och jag turades om ganska mycket o va den som pusha och den va nere.. tur det så fanns de alltid någon som drev på. Han fanns där för mig i den där sista branta backen.. det glömmer jag aldrig.
Vissa som läser det här kanske tycker att de som vill göra lumpen och därmed även baskerprovet frivilligt är lite smått dumma i huvudet. Visst, de här dagarna har inte varit speciellt roliga, men jag måste erkänna: baskerprovet är nog både det värsta och det absolut bästa jag har gjort i hela mitt liv.
Kommentarer
Postat av: simone larsson
fyfan! blir så jävla peppad för att gå lumpen när jag läser det här:) visst det kan va jobbigt som du nämner men det är unik upplevelse och man lär sig ett & annat. anledningen till att jag läser din blogg är att jag inte riktigt visste om jag skulle gå lumpen eller inte eftersom alla killar säger att vi tjejer inte orkar med det osv. så därför tänkte jag att jag kunde läsa lite om hur det va att göra det från nån tjej. Kommer absolut gå lumpen nästa år, ska börja träna mer så man blir lite mer förberedd. Har du något tips om vad man kan träna?
hoppas på svar :)
Trackback
