Lejonqvist's blogg

Satt och funderade litegrann på bussen hem idag. Kunde inte sova och nått måste man ju göra, så varför inte sitta o filosofera lite?
Undrar varför man dras så mycket till vissa personer, men inte till andra?
För väldigt länge sen sa en person till mig.. det du kan få vill du inte ha.. men det du inte kan få vill du ha mer än allt annat.
Under de senaste åren har det visat sig att den teorin stämmer ganska bra med hur det faktiskt är, i verkliga livet.
Inte bara när det gäller kärlek, utan inom många andra områden också.
Varför är det så? Varför inte bara vara nöjd någon gång o njuta av nuet?
"Den är aldrig riktigt lycklig, som inte kan njuta av nuet" är ju ett citat osm jag tror stämmer.
Eller som pumba säger "Lägg det bakomslutna före dig" .

Många gånger under mina tonår har jag varit kär, förälskad osv. Det har varit på många olika nivåer. I mellanstadiet var man "kär" i den ena o den andra. Mest för att man skulle ha någon att tycka om.
På högstadiet var det liite mer seriös kärlek, men jag var alldeles för blyg för att våga gå fram till personen som var målet för känslorna och säga hur det låg till. Troligtvis är jag inte ensam om det. Högstadiet var för övrigt en ganska förvirrande och osäker tid överhuvudtaget. Vem är jag? Hur ska jag vara? Var bara några frågor man bråttades med varje dag. Tack gode gud att den tiden är över. Att ens tänka på att våga säga vad man tyckte om någon, blotta sina känslor och kanske - hemska tanke - bli utskrattad, var inte att tala om.
Synd att man inte hade lite mer pondus o självförtroende.

På gymnasiet ändrades min syn på det där med kärlek .. pirret var det samma som när man var liten. Men nu började killarna mogna och för den delen - jag med.
Första förhållandet kom precis i slutet av nian o höll några månader .. man började fatta vad det handlade om.
Trodde jag iallafall..
Sen har det kommit och gått några killar, vissa riktigt fina personer och andra kanske inte fullt så bra.
Var och en av dem har iaf gett mig något att tänka på till nästa gång. En insikt om något.. kanske som man gjorde bra.. eller sämre.. eller en egenskap man gillade hos personen som man skulle vilja ha hos nån annan kille man träffar.
Ingeting har varit i onödan när man tänker efter. Även när amnhar suttit där med krossat hjärta o undrat vad i h-vete detta skulle vara bra för?
Tiden läker som bekant alla sår.. o ju längre tid som går desto mindre kommer man ihåg det jobbiga o sparar alla bra minnen i hjärtat.
Ibland tänker jag på dom.. dom gamla exen.. lite kul o reflektera över det . O hur mycket man själv har ändrat sig sen tiden då man var med den personen.

Det är konstigt, men det finns en person som jag fortfarande kan tänka på o känna en speciell känsla i magen av.
Det var länge sen nu, och det var inget långvarigt. Det var ett omöjligt förhållande , dömt att misslyckas. Tror inte ens vi var tillsammans. Kände honom inte så jätte bra, o hade inte upptäckt det dåliga. Man skapade väl en drömbild och vi umgicks inte så länge att man insåg hur den andre var egentligen.
Men den gången då var jag verkligen sjukt kär.
Han var alldeles för långt borta, jag var för långt borta.. det insåg vi snabbt.. och vi gick vidare.
Men han hade något speciellt som jag föll för, kanske var det göteborgsdialekten, kanske var det att han var så grym på att spela gitarr. Något visst var det och när jag tänker på våra dagar känns det speciellt än idag.
Undra vad det är som gör att man träffar på vissa människor som gör att man faller så handlöst?
Jag tror inte jag kommer bli kär så enkelt fler gånger, nu är man äldre.. tänker mer.. och kanske har man lärt sig läxan att folk oftast är inte som man tror att dom är. Man är rädd för att bli sårad och därför tar man det säkra före det osäkra.. men ska aldrig säga aldrig.. känslor är något som man faktiskt inte kan styra över - hur gärna man än vill.
Tänk att kunna bestämma vem man ska bli kär i. Vad lätt det skulle vara!
Ibland kan man träffa killar som man tänker - ja han skulle vara bra för mig. Han kanske visar intresse o de skulle kunna funka. Men så lyser känslorna där med sin frånvaro.. Där har vi det igen, det man kan få vill man inte ha.
En ska har jag iaf lärt mig.. man ska inte följa hjärnan utan hjärtat.. då blir det bäst
Kanske har man för höga krav.. sållar bort för många o ger personen inte ens en chans för att de inte faller inom "ramen" för vad man söker.. Borde ge folk mer tid att visa vad de är för några. Tänk så många trevliga människor man missar annars. Näe, från o med nu så ska jag vara mer öppen och inte så fördömande. Dömande är inget bra.. inte om man inte har några bra grunder för sin "dom".

Egentligen är det rätt skönt o vara singel. Man har sin frihet och man har möjlighet att göra exakt vad man vill, när man vill. Och som jag diskuterade med en herre igår.. kan man inte leva själv så kan man inte leva i ett förhållande. Är man trygg och glad så blir man troligtvis en bättre partner också. Det är vad vi kom fram till.
Jag tror jag är en ganska bra singel ändå. Jag har kompisar, mkt o göra i lumpen och framtidsplaner som inte går ihop sig med ett fast förhållande. Om det inte är en väldigt flexibel kille såklart. Men sånna är nog svåra att hitta skulle jag tro ;)
Tanken på o vara förlovad, sambo med bil o ett fast 7-16 jobb med halvtaskig lön skrämmer mig väldigt mycket.
Det är inte vad jag vill ha! Inte än på lääänge.
Men tänk att ha någon som mötte en på stationen en fredag efter en hård vecka i det militära, att ha någon att laga middag ihop med eller bara ligga nära i sängen på kvällen.
Det skulle jag kunna tänka mig.
Det finns vissa delar av förhållanden som jag saknar. Och vissa som är otroligt skönt o slippa.

Men jag finns här: glad, humoristisk, sprallig, omtänksam, spontan, söt, snäll aningen envis tjej i mina bästa år. En sucker för allt vad romantik heter och gillar även o prata mycket, hitta på massa saker o ge mig ut på äventyr.
Låter det som jag är självgod nu kanske? Man måste ju lägga fram det bästa man har! :D
Är det en bra beskrivning.. vad säger ni som känner mig?
Jag vill ha en flexibel rolig kille som vill ut o se världen. Borde finnas..
Men det är min lilla kontakt annons här över haha.. känner du igen dig så kan du lämna en kommentar.
OBS! Det blir ingen lägenhet, barn, förlovning fan o hans moster inom 5 år, minst!
Så det kan ni glömma ;) hahah

Jaja, nog med funderingar om detta ämne. Kan vara kul att skriva om något annat än mitt lumpen liv.
Jag är inte bara militär, I'm a WOMEN to you know ;)