Lejonqvist's blogg

Äntligen hemma från högvakt igen!
Visserligen var det bara ett dygn men det tar ändå rätt mkt. Det är sjukt mycket folk vid slottet nu.. mest ryssar och kineser.
Sen finns det ju lite feta amerikanare och fina engelsmän.. man lär sig se skillnad på folk och folk ganska fort.. sen när de kommer närmare och man hör vilket språk dom pratar hör man om man har gissat rätt.

Jag stod på post 2 id västra slottsvalvet .. där alla bilar kör in. Rätt kul post.. på natten stod jag på Lejonbacken med Öberg.
Där är det lugnt.. man kan säga att det är helt jävla stendött faktiskt :P
Tror jag fik ihop 4 timmars sömn detta dygn.. o då var det inte sammanhängande heller. Jag är glad att vi inte har tredygnsvakter nu iaf!! Men imorgon blir det post 2 som gäller igen..

Idag har vi tagit en riktig härlig social kväll.. hah. Vi kände att vi var värda o unna oss nånting nu när vi varit sååå duktiga o vaktat kungen.. o dessutom blivit förevigade på kort några tusen gånger.
Så vi gick till min favorti restaurang här i Stockholm, mongolisk. Vi var där strax innan sommarledigheten också, men inte alla som var med idag. Nu var det jag, Fredrik, Björn, Rickard, Aram och Anton . Kör med förnamnen för en gångs skull ;)
SHIT vad vi åt. Jag var mätt sist, men idag var jag nog mer än mätt. Mådde nästan illa.. men man får skylla sig själv. Har ju käkat äckliga mackor på slottet så nu var man hungrig. Efter soppa, bröd, kött, fisk, nudlar o allt möjligt blev det glass på det o sen såg man gravid ut.
Sen drog vi till fältöversten för dom skulle köpa energy grejjer till imorrrn.. redbull o powerdrinkar o massa skit.
Sen har vi även övat lite på axel - i armen daim. :D

Idag har jag och sofie varit ute på Gränsö o vandrat omkring i skogarna.
Riktigt trelvigt faktiskt.. de var fint väder.. bara lite för mycket blåst.
Kanske blir första o sista promenaden där ute för mig i sommar.. känns som jag inte kommer ha någon tid för det sen.
Är ledig VIS-helgen o efter den tror jag knappast vi får åka hem så mkt :/
Surt o missa hela sommaren, förhoppningsvis akn jag ta igen det lite mer nästa år.

När vi hade gått på Gränsö åkte vi in till stan. Jag lämnade in ansökningar lite varstans..
På Willys verkade dom rätt intresserade.. chefen sa att jag skulle återkomma när det närmade sig muck.
Skulle va riktigt kul o jobba där tror jag. Mycket ungdomar osv i personalen.. sen är det en bra mataffär också.

Aja, nu ska jag åka till träningvärket och köra bodypump.
Sista kvällen hemma :(
Men imorgon blir det Gröna Lund med 4 lumpenpolare!

/Emelie

Vad blir det efter lumpen tro?
Just nu vet jag inte det. Finns några alternativ jag funderar på.
För er som har sett mig i tidningen så vet ni att jag har sökt som Sergeant på Kavallerikasern under 2009.
Men konkuransen om dessa platser är ganska hård så ärligt talat har jag inte så stora förhoppningar. Men man måste ju testa! Har trots allt fått hintar av Löjtnant Malmén att han vill att jag ska börja. Men först o främst måste plutonschefen ge sitt medgivande och jag är inte så säker på att han kommer göra det, han är hård.
Om det blir ett jobb som Sergeant så ser ni inte till mig så mkt mer här hemma. Då blir jag en riktig Stockholmbo som inte ens är hemma på helgerna.




På 4:e Skvadron får vi väktarutbildning. Jag var för ett bra tag sedan o pratade med chefen på Securitas här i Västervik och jag fick jobb där om jag ville efter muck. Blev överraskad att det gick så lätt, men tydligen var han väldigt postitiv till kvinnliga väktare o såg dessutom lumpen som ett stort plus.
Kändes ju kul.. men sen när jag har funderat lite så vet jag inte riktigt om det är ett jobb som passar mig.
Jag tycker att en av de viktigaste sakerna för att trivas på ett jobb är att man får träffa människor och har bra jobbarkompisar. Arbetet på Securitas skulle mest innebära att åka runt o låsa/kontrollera byggnader själv under nattetid.
Det vill säga: ingen social kontakt.
Hmm.. tror inte det är så passande för mig! Bra lön, det är det. . men jag tror ändå jag ska förösöka hitta något annat.

Jag tänkte slänga ihop några ansökningar idag till lite olika företag här i Västervik. Ett vanligt 8-16 jobb att ha under ca ½ år för o få in pengar. Det behöver inte va kul ens. Kravet är att man har kontakt med människor och att lönen är hyffsad :P
Borde väl inte vara så svårt?
Sen ska jag ringa till Wille och höra hur det ser ut med teori, nybörjarlektioner o barnridning i höst. Funderar på att bli ledare på dessa aktiviteter. Har haft hand om barnridningen o teorin förut lite enstaka gånger och själv varit ledare på barnriningen i mååånga år så jag vet ju vad som ska göras ;)
Sen har jag ofta fått höra att jag är pedagogisk av mig och killarna i Sthlm ber mig ofta om hjälp när dom inte vet hur de funkar riktigt hehe. Larssson har jag lärt det mesta båda om hästar och så har han fått några privatlektioner i ridning. En duktig elev som lär sig fort är han, min lilla stridskamrat!
Så därför : varför inte hålla till lite ute i Målserum igen o lära barnen ridandets konst. Inte för att det är så mkt pengar - men det är kul!
Jag tycker det behövs någon där ute som styr upp det lite. Får känslan av att det inte är någon koll längre..
lite av militärens likformighet och ordning kanske skulle vara på plats?

För övrigt har jag planer på att söka ordningsvaktsutbildningen i Kalmar. Det tar en vecka ungefär o kostar 9 000 + utrustning. Det skulle funka, jag kan antagligen bo hos Linda som även hon har planer på att söka den.
Bra extraknäck och bra erfarenhet att ha som polis. Ska fundera på det ett tag.

Varför jobba o inte plugga? Jo för jag ska ha pengar till min resa. Jag ska (läs vill) åka till Australien.
Och då pratar jag inte om någon liten solsemester på 2 veckor som tillbringas på stranden - hotellrummet - diskoteken.
NEJ - nu snackar vi en backpackersemester i ca 6 månader över hela Australien. Billiga hostel, jobb på mangofarmer och så självklart en hel del avkoppling. Jag vill inte vara en turist.. jag vill se hur livet verkligen är där nere.
Pratade med Noréns bästa kompis som nyligen är hemkommen därifrån. Blev man nått sugen tror ni?
Nae, nu har jag bestämt mig var jag ska. Har pratat medd Sofie och tror inte det ska vara omöjligt att få med sig henne!
Hon är trots allt en äventyrare, precis som jag.

Målet sen när man kommer hem därifrån blir att söka till Polishögskolan. 2 år.. i Stockholm eller Växjö.
Efter det blir det nog ridnande polis och då flyttar jag till Göteborg, min drömstad, fortare än kvickt!

Så där här ni mina framtidsplaner/drömmar!
Jag tror att det kommer bli några väldigt roliga och händelserika år framöver.

Satt och funderade litegrann på bussen hem idag. Kunde inte sova och nått måste man ju göra, så varför inte sitta o filosofera lite?
Undrar varför man dras så mycket till vissa personer, men inte till andra?
För väldigt länge sen sa en person till mig.. det du kan få vill du inte ha.. men det du inte kan få vill du ha mer än allt annat.
Under de senaste åren har det visat sig att den teorin stämmer ganska bra med hur det faktiskt är, i verkliga livet.
Inte bara när det gäller kärlek, utan inom många andra områden också.
Varför är det så? Varför inte bara vara nöjd någon gång o njuta av nuet?
"Den är aldrig riktigt lycklig, som inte kan njuta av nuet" är ju ett citat osm jag tror stämmer.
Eller som pumba säger "Lägg det bakomslutna före dig" .

Många gånger under mina tonår har jag varit kär, förälskad osv. Det har varit på många olika nivåer. I mellanstadiet var man "kär" i den ena o den andra. Mest för att man skulle ha någon att tycka om.
På högstadiet var det liite mer seriös kärlek, men jag var alldeles för blyg för att våga gå fram till personen som var målet för känslorna och säga hur det låg till. Troligtvis är jag inte ensam om det. Högstadiet var för övrigt en ganska förvirrande och osäker tid överhuvudtaget. Vem är jag? Hur ska jag vara? Var bara några frågor man bråttades med varje dag. Tack gode gud att den tiden är över. Att ens tänka på att våga säga vad man tyckte om någon, blotta sina känslor och kanske - hemska tanke - bli utskrattad, var inte att tala om.
Synd att man inte hade lite mer pondus o självförtroende.

På gymnasiet ändrades min syn på det där med kärlek .. pirret var det samma som när man var liten. Men nu började killarna mogna och för den delen - jag med.
Första förhållandet kom precis i slutet av nian o höll några månader .. man började fatta vad det handlade om.
Trodde jag iallafall..
Sen har det kommit och gått några killar, vissa riktigt fina personer och andra kanske inte fullt så bra.
Var och en av dem har iaf gett mig något att tänka på till nästa gång. En insikt om något.. kanske som man gjorde bra.. eller sämre.. eller en egenskap man gillade hos personen som man skulle vilja ha hos nån annan kille man träffar.
Ingeting har varit i onödan när man tänker efter. Även när amnhar suttit där med krossat hjärta o undrat vad i h-vete detta skulle vara bra för?
Tiden läker som bekant alla sår.. o ju längre tid som går desto mindre kommer man ihåg det jobbiga o sparar alla bra minnen i hjärtat.
Ibland tänker jag på dom.. dom gamla exen.. lite kul o reflektera över det . O hur mycket man själv har ändrat sig sen tiden då man var med den personen.

Det är konstigt, men det finns en person som jag fortfarande kan tänka på o känna en speciell känsla i magen av.
Det var länge sen nu, och det var inget långvarigt. Det var ett omöjligt förhållande , dömt att misslyckas. Tror inte ens vi var tillsammans. Kände honom inte så jätte bra, o hade inte upptäckt det dåliga. Man skapade väl en drömbild och vi umgicks inte så länge att man insåg hur den andre var egentligen.
Men den gången då var jag verkligen sjukt kär.
Han var alldeles för långt borta, jag var för långt borta.. det insåg vi snabbt.. och vi gick vidare.
Men han hade något speciellt som jag föll för, kanske var det göteborgsdialekten, kanske var det att han var så grym på att spela gitarr. Något visst var det och när jag tänker på våra dagar känns det speciellt än idag.
Undra vad det är som gör att man träffar på vissa människor som gör att man faller så handlöst?
Jag tror inte jag kommer bli kär så enkelt fler gånger, nu är man äldre.. tänker mer.. och kanske har man lärt sig läxan att folk oftast är inte som man tror att dom är. Man är rädd för att bli sårad och därför tar man det säkra före det osäkra.. men ska aldrig säga aldrig.. känslor är något som man faktiskt inte kan styra över - hur gärna man än vill.
Tänk att kunna bestämma vem man ska bli kär i. Vad lätt det skulle vara!
Ibland kan man träffa killar som man tänker - ja han skulle vara bra för mig. Han kanske visar intresse o de skulle kunna funka. Men så lyser känslorna där med sin frånvaro.. Där har vi det igen, det man kan få vill man inte ha.
En ska har jag iaf lärt mig.. man ska inte följa hjärnan utan hjärtat.. då blir det bäst
Kanske har man för höga krav.. sållar bort för många o ger personen inte ens en chans för att de inte faller inom "ramen" för vad man söker.. Borde ge folk mer tid att visa vad de är för några. Tänk så många trevliga människor man missar annars. Näe, från o med nu så ska jag vara mer öppen och inte så fördömande. Dömande är inget bra.. inte om man inte har några bra grunder för sin "dom".

Egentligen är det rätt skönt o vara singel. Man har sin frihet och man har möjlighet att göra exakt vad man vill, när man vill. Och som jag diskuterade med en herre igår.. kan man inte leva själv så kan man inte leva i ett förhållande. Är man trygg och glad så blir man troligtvis en bättre partner också. Det är vad vi kom fram till.
Jag tror jag är en ganska bra singel ändå. Jag har kompisar, mkt o göra i lumpen och framtidsplaner som inte går ihop sig med ett fast förhållande. Om det inte är en väldigt flexibel kille såklart. Men sånna är nog svåra att hitta skulle jag tro ;)
Tanken på o vara förlovad, sambo med bil o ett fast 7-16 jobb med halvtaskig lön skrämmer mig väldigt mycket.
Det är inte vad jag vill ha! Inte än på lääänge.
Men tänk att ha någon som mötte en på stationen en fredag efter en hård vecka i det militära, att ha någon att laga middag ihop med eller bara ligga nära i sängen på kvällen.
Det skulle jag kunna tänka mig.
Det finns vissa delar av förhållanden som jag saknar. Och vissa som är otroligt skönt o slippa.

Men jag finns här: glad, humoristisk, sprallig, omtänksam, spontan, söt, snäll aningen envis tjej i mina bästa år. En sucker för allt vad romantik heter och gillar även o prata mycket, hitta på massa saker o ge mig ut på äventyr.
Låter det som jag är självgod nu kanske? Man måste ju lägga fram det bästa man har! :D
Är det en bra beskrivning.. vad säger ni som känner mig?
Jag vill ha en flexibel rolig kille som vill ut o se världen. Borde finnas..
Men det är min lilla kontakt annons här över haha.. känner du igen dig så kan du lämna en kommentar.
OBS! Det blir ingen lägenhet, barn, förlovning fan o hans moster inom 5 år, minst!
Så det kan ni glömma ;) hahah

Jaja, nog med funderingar om detta ämne. Kan vara kul att skriva om något annat än mitt lumpen liv.
Jag är inte bara militär, I'm a WOMEN to you know ;)

Solen skiner, hovar som klapprar mot kullersten, pampig musik och rakryggade soldater till häst.
Ett självklart inslag i den svenska huvudstaden vid högtidliga tillfällen. Det är en tradition som levt kvar i flera sekel och förhoppningsvis kommer att finnas kvar många, många år till!
Det som visas upp på borggården utförs med perfektion av hög klass och för en utländsk besökare ser det kanske ut som att vi inte gjort annat än att gå- och genomföra diverse rörelser i takt. Faktum är att det ligger väldigt mycket bakom ett genomförande av en beriden högvakt. Kanske väldigt mycket mer än vad man som utomstående tror?

Den 29 oktober 2007 var ett datum jag sällan kommer glömma. Det var nämligen datumet som jag från att ha varit en vanlig civil tjej från en liten stad i Sverige fick åka till Sveriges huvudstad, tilldelades ett nummer, gröna kläder och endast tilltalades med mitt efternamn.
Jag var soldat, åtminstonde till klädseln.
En omtumlande upplevelse. För mig som hade räknat dagarna tills denna händelse skulle ske och längtat efter det militära livet gick omställningen förhållandevis smärtfritt. Det var många nya rutiner att lära sig, och inte minst många nya människor att lära känna. Att leva 14 stycken i ett och samma rum gör att det är ganska svårt att inte lära känna varandra både utan och innan relativt fort!





Alla som gör sin värnplikt på 4:e Skvadron börjar med att få sin grundutbildning ute i Kungsängen, som ligger ett par mil utanför Stockholm och Kavallerikasern, där vi gör den största delen av vår 11 månader långa utbildning.
Ute i Kungsängen fick lära oss allt man kan behöva kunna för att vara en bra soldat.. I början väldigt enkla saker som att bädda sängen, städa, hålla ordning på sina saker och att klä sig reglementsenligt.
Så småning om fick vi lära oss hur man lever i fält, skjuta AK5a, sjukvård, springa hinderbanor, marchera med packning, hur man arbetar tillsammans i grupp - ja kort sagt, saker man behöver kunna för att agera korrekt i strid.
Det var några riktigt intressanta veckor, ibland kunde det dock kännas som en evighet innan man fick komma hem till det civila livet.
När vi hade blivit lite varma i kläderna och kände att vi behärskade det mesta rättså bra var det dags att flytta in till Kavallerikasern på Lidingövägen. Där började nästa stora utmaning: - hästarna!
För mig som har sysslat med hästar och ridning nästan hela livet kändes det ganska lungt. Värre var det för dem som aldrig hade sett en häst på nära håll. Från att ha varit tuffa soldater med sina vapen ute i skogarna kring Kungsängen var de flesta inte lika tuffa längre. Hästar är inga små djur och det gäller att man vet hur man ska handskas med dem på rätt sätt. De första ridlektionerna innhöll ganska många ofrivilliga avsittningar, men med en kompentent instruktör som Löjtnant Malmén (som troligtvis många av oss soldater var mer rädda för än för hästarna) och en hjälpande hand från oss som kunde lite om ridandets konst sedan innan, så gick det förvånansvärt snabbt för de flesta att lära sig både sköta ett stall och rida på de stora halvblodshästarna. Efter några veckor kunde alla både trava och galoppera, även om vägen dit inte hade varit helt smärtfri!
Jag tror inte det finns någon ridskola i Sverige som kan mäta sig med Kavallerikasern när det gäller att utbilda nybörjare till att bli ryttare under så kort tid.

När vi hade spenderat några månader inne vid Lidingövägen hade vi förutom att bekantat oss en hel del med alla härliga hästar hunnit få en närkampsutbildning, skyddsvaktsutbildning, exercerat VÄLDIGT mycket och genomfört det s.k baskerprovet.
Vi Livdragoner utför vårt baskerprov uppe i Gävle och det är ett soldatprov som genomförs för att se att se att var och en har befäst kunskaperna vi fått från GSU:n ute i Kungsängen. Det finns mycket man kan säga om dagarna uppe i Gävle, lätt var det iallafall inte! Dock var det nog bland de nyttigaste veckorna under hela värnplikten.. men det är en annan historia!
I mars genomförde vi vår första högvakt vid Stockholms slott till fots.
Det var efter mycket exercis med AK5:an o traggland med rättning i djup och sida vi klev av bussen vid mynttorget och genomförde en pågång. Jag kommer ihåg att jag var nervös den dagen, trots att vi inte hade mycket publik.

Efter några högvakter både på Stockholms- och Drottningholmsslott flyttade vi ut till Kungsängen igen. Där fick vi lära oss ännu mer om hur man bevakar och skyddar ett objekt, lära oss skjuta med karbin (alla), pansarskott och kulspruta (vissa av oss). Det var mycket stridsutbildning som gällde, ett välkommet avbrott från hästar och stalltjänst.
Även om Kungsängen är ett trevligt ställe att vara på med de träningsmöjligheter som finns där i form av skjutbanor, gym, hinderbanor och löparspår, så är det trotsallt Kavallerikasern som känns som "hemma" för de flesta av oss.
Bara faktumet att det är mindre fyrkantigt och grått gör det så mycket mer hemtrevligt. Att dett dessutom ligger mitt i stan och att det är där alla hästarna finns uppstallade bara 100 m från vårat logement gör inte saken sämre.

Det var nu hårdträningen inför de beridna högvakterna satte igång. Karbinexercisen skulle sitta till 100%, enhandsfattningen skulle kunna tas med förbundna ögon och sabelföringen skulle ske med exakt samtidighet.
Vi blev drillade från morgon till kvälll, omväxlande inom ridning exercis och högvaktscermoni.
För mig som är med i drilltroppen blev det även en hel del tränande på detta genomförande som skulle äga rum den 6 juni på nationaldagen. I drilltroppen är det extremt vilktigt att hålla sin position och exakt rättning - annars kan det ge förödande konsekvensker med baljonetten, något vi i drilltroppen har märkt av litegrann då och då!

Den 4 juni hade vi i 3:e pluton vår första beridna högvakt. För att genomföra en beriden högvakt behövs det 32 uppsuttna soldater, och lika många s.k hästhämtare som håller i hästarna när vi sitter av på borggården och sedan rider dem tillbaka till Kavallerikasern. Sen rider även musikkåren med oss längst fram i täten. Det är väl knappast någon som har missat Oden och Harry, våra shirehästar? Dom går inte direkt obemärkt förbi ;)
Vår första högvakt var en slags generalrepetition inför nationaldagen, det var då det verkligen gällde!
Den 6:e juni närvarade både kungen och översten och vi var extra fina med våra plymer på huvudet.
Många timmars finputsande skulle nu få visas upp.
Innan vi skulle bege oss från stallplan var det i vanlig ordning visitation av Majoren, dagens vakthavande major var Ola Areschoug.
Jag glömmer aldrig Kapten Hjelm ord innan vi gick:

" Passa på o njut av den här dagen, det är inte många som får uppleva något som detta under en livstid. Det kommer vara flera tusen människor som tittar på er idag, det enda som ska se i era ögon är säkerhet och stolthet över vad ni är och vad ni åstadkommer"

Pukslagarna började spela inledningen till "Dragonerna komma" och jag tror inte att jag enbart pratar för mig själv när jag säger att det var mycket gåshud just då. Det var overkligt att dagen som vi alla hade väntat på så länge nu äntligen var här.
Det var verkligen många männiksor som stod längs gatorna och tittade när vi kom ridandes. Iochmed att det var nationaldagen var det en hel del ståhej på stan, flaggor som viftade och mycket som var i rörelse. Hästarna skötte sig över förväntan. Dom är helt fantastiska som står ut med så mycket.. stressade människor som tutar och gasar upp bakom dem är bara ett exempel på det dem måste tåla. Jag som hade en unghäst hade väntat mig lite strul, men han skötte sig verkligen galant.

 

 

När vi kom in på borggården var det fullpackat med människor.. barn som pekade, äldre farbröder som såg på oss med en blick som skvallrade om att kanske även dem varit värnpliktiga en gång i tiden och föräldrar och anhöriga som stolt följde vårt intågande. Det enda jag tänkte på var "njut nu, det här kommer aldrig igen" "titta rakt fram och sträck på dig". Egentligen ville jag snegla omkring lite för att se om jag såg något välbekant ansikte, men det kunde jag såklart inte göra.
Kommandot Sitt av kom, och väl nere på marken kändes det faktiskt som en stor sten släppe från bröstet, nu hade vi "bara" själva cermonin och drilltroppsuppvisnngen kvar.
Vi gick av mot Livkompaniet, ett förband som inte har alls lika mycket exercis som vi. Det märktes på deras avgång, något som kändes lite extra bra för oss.
Efter att paraden för fanan hade hållt, nationalsången hade sjungits, musikkåren hade haft sitt program och alla nya poster var på plats runt det Kungliga slottet var det dags för vår drilltroppssuppvisning.
Med Löjtnant Lundberg i täten marscherade vi taktffast in framför ögnen på tusentals besökare och så överste Håkan Syrén. Var och en av oss skärpte verkligen till oss och gav 110%, det kändes som det gick nästan helt enligt planen!
Översten var iallafall nöjd med det vi hade presterat, han ville att drilltroppen hädanefter skulle vara ett obligatoriskt inslag i nationaldagsfirandet i fortsättningen. Vår Löjtnant var glad och vi var glada!
En lyckad nationaldag blev det tillslut och det är en dag som jag aldrig kommer glömma.

Nu har vi inte så mycket kvar, några månader till med högvakter både till fots och till häst och så den en vecka långa slutövningen är det som väntar i stora drag.
Det är med glädje jag ser fram emot det vi ska göra i sommar och även om det känns ritkgit skönt med lite sommarledigt nu innan det är dags att gå tillbaka till de vanliga rutinerna kan jag inte låta bli att sakna vissa saker i lumpen.



Det finns åtminstonde en sak den svenska försvarsmakten inte har dragit ner på (än så länge). Vi har fortfarande samma blänkande hjämar, lika välputsade stövlar och ståtliga hästar som när den beridna högvakten började genomföras för flera 100 år sedan. Vi är försvarets ansikte utåt, vi är dem människorna ser och vi är de enda och bästa beridna soldaterna i Sverige.
Min tanke med den här berättelsen var att försöka återge känlsan av hur det är att göra lumpen som Livdragon. Som med så mycket annat är det nästintill omöjligt att förstå om man inte själv har varit med och upplevt det, men jag kan säga såhär: när jag ser tillbaka på de 8 månader jag har titulerat mig som värnpliktig på 4:e Skvadron har det varit värt varenda tidig morgon vi gått upp för att mocka stallet, varje armhävning, varje tungt steg under baskerprovet och varje blöt natt i 14- mannatältet för att få känna den där känslan av att rida in på borggården inför det svenska folket.
Det har varit värt varenda sekund och jag ångrar verkligen inte mitt val att bli en Livdragon!


336 Lejonqvist

Just nu sitter jag i stallpostkommaren o har absolut ingenting o göra. Nördigt o ha datorn tom här tänker du?
Jo men de är det , kan ajg hålla med om. Men hur kul är det o läsa ridsport för 32:a gången på en dag..
Måste roa mig med något. Lingtjing e o spolar av en transport med högtryckstvätt. Jag skummade ner den förut. Det var fan dagens roligaste uppgift :D Få leka lite hehe.
Det är bara 7 hästar kvar i stallet nu så det är helt ugnt. Vi ska fodra vif 2:30 det är de end vi har kvar att göra. Sen slutar vi.. o imorgon åker jag hem!! Gissa om man är nått glad för det eller?! Tvår veckor o slappa o sola.. (förhoppnigsvis är de fint väder). Åh vad jag längtar..

Det är dock ganksa mysigt o va här bara 11 pers. Blir speciellt när man är så få. Sen är de relativt många som är kvar från min grupp. Ska nog joina deras filmtittande sen. Här har vi inte lika bra filmhörna som i Kungsängen.. de e pinnstolar som gäller. Lagom skönt. Vi borde ha en soffa.. det skulle få plats, lätt. Kruxet är bara var vi ska gömma soffan på visitationerna.. hmm.. får fundera ut ngt bra ställe.

Kanske skulle ha på mig nått av mina fynd imorgon på hemresan. Köpte rätt mkt grejer för lte pengar. För 1500 fick jag: en skjorta, en rosa tunika, ett vitt tigerlinne, trekvartsbyxor från HM, 3 halsband, 2 pr örhängen, bälte, scarf, "fin-shampoo" o balsam, hårsaker, diadem. O det bästa av allt ett par solbrillor för 30 spänn! De ni, det kallar jag fynd.
Finns inget som får en på så bra humör som att handla snygga saker på rea.
Sen vann sverige mot Grekland igår också om det nu råkar vara någon som har missat det (knappast troligt). Stämningen i Kungsträdgården lär ha varit på toppp när Zlatan fick in de där snygga skottet.. speciellt med tanke på att stämningen var bra redan vid sjutiden när vi gick förbi.
Men inget slår stämningen på hultsfredsfestivalen förrförra året när Sverige vann mot Paraguay med 1-0.. är inte det stämning på topp så vet jag inte.






(Datumet på de här inlägget ksa vara 12/6)

Hej hopp nu är jag tillbaka o skriver lite här igen!
Det var ett tag sen men har fullt upp, om vanligt. Plus att jag är liite lat också, men bara lite.

Det har hänt en viktig sak sen jag skrev sist: vår första beridma högvakt. Dock inte att förglömma är nationaldagen, Dessa två dagar ska jag berätta mer om en annan dag, för just nu e jag så trött o att försöka återge mina upplevelser dom dagarna i de tillståndet jag är nu skulle bara bli dåligt. Så därför blir de sen när jag är hemma igen.
För tillfället är jag fortfarande kvar här på Liiidingövägen, fast i skiten kan man säga (bokstavligt talat). Det är nämligen så att jag, resternade tilsåtndsryttare på plutonen+ sabri, nordströ,kerro o luiga är kvar här för att städa stallet.
Vi har mockat bajs som svin. Jag drömmer om spån. Sabri blev inte förvånad när han upptäckte i duschen idag att hans navelludd bestod av spån. Haha, det var kul. Då har man mockat tillräckligt känns det som.
Vi har även putsa alla tärna o kandar.

Men det är inte bara slit o släp. Idag slutade vi kl 14:00 o vi hann med en hoppningrunda på NK o Gallerian OCH en buffé på en Mongolisk restaurang. Sjukt gott, o nice med nya kläder.
Nu är jag väldigt mätt. Kommer inte behöva äta frukost imorgon ;)
På vägen hem hittade jag o Kerro en kundvagn, han körde mig i den. Det gick fort o var livsfarligt haha.. det bästa är att det finns på film.

Imorgon är jag stallpost.. ingen kort dag alltså.
Men nu ska jag sova, skriver mer sen som sagt.
/Emelie